Om oss

Därför har vi utvecklat programmet HUSK för dig med nedsatt hörsel

Birgitta Borg:

Både i min roll som sjuksköterska och vårdutvecklare i Stockholm och senare som chef för Studentfrågor vid Örebro Universitet har jag stött på många problem som hänger samman med nedsatt hörsel. Framför allt att det är svårt för omgivningen att förstå vidden av en hörselnedsättning. Jag har också sett hur lätt det kan vara att känna sig utanför eller tappa självförtroende därför att man inte kan följa med i ett samtal, missar information eller missuppfattar vad som sägs. Sedan ett antal år tillbaka har jag en ensidig dövhet. Den har också gett mig verkliga insikter i hur en hörselskada påverkar hela tillvaron.

Men jag har också sett hur mycket man själv kan påverka sin situation om man förstår hur hörsel fungerar i allmänhet och den egna hörseln i synnerhet. Om man sedan inser att det inte alltid är så lätt för omgivningen heller och hittar metoder att hjälpa och handleda sin samtalspartner kan situationen bli riktigt bra. Det jag själv lärt mig är att om jag tar ansvar för att handleda min omgivning så att de förstår kommer jag också att möta stor förståelse och väldigt mycket spontan hjälp från omgivningen.

Det var också tanken för mig och Erik när vi under 1990-talet började utveckla programmet HUSK. Hur kan vi medverka till att den som har en hörselnedsättning själv kan agera så att personer i omgivningen tar hänsyn och vet hur de ska bete sig för att jag ska kunna följa med i samtalet. HUSK-utbildningen används idag inom ett antal hörselkliniker och kommuner i Sverige. Vår uppgift har varit och är att utbilda de personer som vill använda materialet i sitt arbete med hörselskadade personer.

Erik Borg:

Min bakgrund är audiologläkare och forskare inom audiologins område. Dessutom är jag gift med Birgitta. Det hela började hur romantiskt som helst på KS 24 januari 1966 då en medicine kandidats och en nyutexaminerad sjusköterskas blickar möttes. Huruvida hörseln spelade någon roll vid detta tillfälle minns jag inte, men rösten har naturligtvis stor betydelse för att förmedla känslor och ….

I mina möten med patienter med nedsatt hörsel har jag ofta märkt att det dels är den anhöriga som mest intensivt beskriver problemen, och dels att det ofta är den anhöriga som för ordet även för patienten. Detta sker trots att det visar sig att patienten mycket väl kan höra och själv föra ett samtal på nära håll i tyst miljö.

Varför blir det så? Det har nog minst två orsaker. Dels pekar det på det faktum att samtal - kommunikation - är en fråga för minst två personer. Har den ena nedsatt hörsel drabbas den andra (minst?) lika mycket. Dels är det lätt att hamna i en "offer-roll" och bli passiv. Man lämnar ansvaret till sin partner, det är bekvämt. Det gäller nog främst personer som lever i långvariga parförhållanden.

Begreppet "empowerment", kontroll och makt över sin egen situation, har gradvis kommit i fokus både i vården och samhället generellt. Likaså har "empati" kommit att ses som en förmåga som kan förbättra relationer både i stort och i smått. Om man omsätter dessa begrepp i en samtalssituation där den ena har nedsatt hörsel kan man komma till helt olika slutsatser. Dels kan man tycka att det är personen som inte har nedsatt hörsel som skall visa empati mot den som hör dåligt. Det är sant, men det är ofta så att den normalhörande inte vet att samtalspartnern hör dåligt och främst att han/hon inte vet hur den skall bete sig. Vår slutsats är att det är främst personen med nedsatt hörsel som kan få den kunskap och de insikter som behövs för att hantera en besvärlig samtalssituation. Därför har vi utvecklat HUSK.

Vi driver ledarutbildningar som omfattar 3 dagar, förlagda under två perioder.

Våra kontaktuppgifter:

E-post: This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Tel. 0587-70068 eller 070-3720068